Har Sverige och Storbritannien tappat greppet om framtiden?

Ett uttryck man hör oerhört ofta i speedwaykretsar är ”framtidsnamn”. Man syftar då till förare som inte blommat ut riktigt än men som har potential att en dag bli något riktigt stort. Ofta kan man se detta i form av extremt kapabla reserver som kanske till och med ibland kliver upp på ordinarie plats i ett elitserielag och till och med där gör hyfsat ifrån sig. Med andra ord är det farmtiden stjärnor vi pratar om här. Tittar vi ut över världen ser vi en hel hög med förare som passar in på denna beskrivning, en uppsjö förare vi kan titta på och konstatera att ”Han kommer bli något alldeles extra någon dag”. Så hur kommer det sig då att vi verkligen måste gräva i denna hög för att hitta några solklara svenskar?

Om vi slänger en kik på Polen så kan vi se ett land som verkar ha hittat ett kanonsystem för att fostra fram kapabla förare, och deras juniorlag är inget undantag. Man skulle nog till och med kunna hävda att deras B- och C-lag är bättre än vad de flesta länderna kan få ihop till sitt A-lag. Jag har ingen aning om vad det är polackerna gör så rätt, men man kan inte förneka att de är det land som tycks ha den absolut största tillväxten beträffande unga ”up and coming” förare. Samma sak med Australien. Chris Holder har redan blommat ut trots sin unga ålder, Troy Batchelor, Darcy Ward och Rory Schlein är inte långt efter. För ett land där speedwayintresset är ganska milt så har de en sjujävla förmåga att pumpa ur sig förare. Även Danmark har en juniormarknad som heter duga. Patrick Hougaard, Leon Madsen, Michael Jepsen Jensen och Nicolai Klindt är alla förare som redan gjort ett avtryck i de lag de kör i, så även Danmark tycks ha hittat ett sätt att fostra bra förare.

Sedan har vi två länder där tillväxten tycks ha stannat av något; Sverige och Storbritannien. Varför då detta? Personligen tror jag det kan ha at göra med att man är lite för förälskad i tanken på att ens eget land är den bästa platsen att träna på. Om vi tittar på de brittiska förarna till exempel så ser vi att de har otroligt många unga snubbar som kör gediget i den engelska ligan men inte tycks köra någon annanstans. Vi kan också notera att det är också klart färre internationella förare som kör i England. Följden av detta blir att standarden på motståndet sjunker och att de unga förarna inte får den träning de skulle behöva för att kunna ge sig ut och tävla internationellt. Vi kan ju titta på de fyra förarna britterna haft som faktiskt varit något att ha de senaste fem åren: Lee Richardson, Scott Nicholls, Chris Harris och Tai Woffinden. Samtliga av dessa herrar har gett sig ut i Europa för att tävla och har således blivit mer flexibla, har mer erfarenhet av olika banor, utvecklat en bättre organisation och sist men absolut inte minst; fått ta sig an tuffare motstånd på andra banor än de engelska. Som i så många andra sammanhang; variation förnöjer, och i detta fall skulle jag nog hävda att det hjälper bygga en stabilare förare. Givetvis är detta ingen garanti för att göra en bra förare, har man inte nog med talang och skicklighet kommer man helt enkelt ingen vart ändå, men jag vill nog ändå hävda att det finns en anledning till varför de brittiska förarna har svårt att breaka internationellt.

Sedan har vi då Sverige, som inte ligger fullt så pyrt till som britterna, men som ändå inte tycks kunna hitta ett effektivt sätt att fostra fram riktiga framtidsnamn. Där av inte sagt att det inte finns duktiga juniorer i Sverige, men jämfört med de som tidigare nämnts i detta inlägg så väger de rätt lätt. Här tycker jag man verkar ha rätt idé men samtidigt fått något lite kring bakfoten. Man tycks vara överens om att förarna måste ge sig ut i världen och skaffa sig nya erfarenheter den vägen och således växa som förare. Samtidigt finns det de som vill trimma ner antalet utländska förare som får köra i den svenska ligan, detta för att de svenska förarna ska få mer rutin och ska således få möjlighet till större utveckling. Mats Olsson motiverade detta förslag med något i stil med att vi i Sverige inte bör fostra andra länders förare. Jag ser poängen med argumentet, men jag har ändå ett antal invändningar mot det. Först och främst tycker jag det är svårt att hävda att andra länder ska vara öppna för svenska förare men att vi ska stänga för andra. Om vi nu inte ska fostra andra länders förare, varför ska de fostra våra? Detta går inte jämt ut för mig. För det andra skulle jag vilja hävda att om man hindrar utländska förare av högre kaliber att köra i Elitserien så riskerar man att sänka nivån på motståndet så till den grad att man får samma problem som i England, att motståndet blir för svagt för att man ska kunna skaffa sig färdigheter inför att tävla på internationell nivå. Man hävdar att anledningen till att man borde ha fler svenskar i lagen är för att de ska få köra mer, vilket jag i och för sig kan förstå, men jag vidhåller att mängden körning spelar igen roll om man inte möter ordentligt motstånd. Som någon en gång sa; du kommer inte bli bättre om du inte jämför dig med de som är bättre än du. Och för det tredje; man löper risk att, återigen som i England, göra förarna lite väl bekväma på hemmaplan. Visst, man kan fortfarande uppmuntra förarna att köra utomlands, men om vi stänger vår liga för alla utländska förarna utom de bästa, varför ska de göra annorlunda?

Jag är fullt medveten om att man i exempelvis Polen har begränsningar för hur många utländska förare man får ha i ett lag, men man tycks kunna motverka detta genom att ha lägre divisioner som fortfarande är utmanande nog för att de utländska förarna ska kunna hitta en nivå de kan köra på och samtidigt utvecklas. Vad ska då Sverige göra för att få fart på ”bakandet” av riktigt kapabla juniorer? Ingen aning, jag har inte ens i närheten av nog med sakkunskap för att uttala mig om det, men jag är ganska övertygad om att det inte börjar med att strypa flödet på utländska förare. Som sagt tidigare, nyckeln här är inte bara att folk ska få köra mer, utan att de ska få mäta sig med det allra bästa motståndet och således förbättra sig för att nå upp till samma nivå. Nöjer man sig med mycket körning mot ljummet motstånd säger det sig själv att utvecklingen bara kan nå så långt.

P.S Vill också tillägga att Speedways nu uppnått över 10 000 besökare och över 200 inlägg! Ett stort tack till alla som någon gång besökt eller återvänt till sidan! Utan er vore vi bara ett gäng speedwaynördar som talar alldeles för mycket med oss själva!

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>