Inför GP 2010 (3/4)

Den enda föraren som kommer köra med samma nummer 2010 som han hade 2009 är Greg Hancock. Greg hade få dåliga tävlingar och tog sig till final hela fyra gånger, varav han vann en. I slutändan räckte det inte hela vägen och Hancock fick se sig slagen med hela 19 poäng i sin jakt på bronset. Jag vet inte riktigt vad det var som saknades, men han hade inte det där lilla extra som skulle kunnat ge honom en medalj. Överlag kändes det som om han var ganska osynlig, trots att han hade ett par riktigt fina tävlingar. Faktum kvarstår dock att Greg fortfarande är en av de absolut bästa förarna i hela världen, och trots att han i år fyller 40 så tycks en fortsatt karriär inom speedwayen varit självklar. Inför årets säsong tycks det inte ha skett några fundamentala ändringar i ”Team 45” och Greg verkar lika målmedveten som vanligt. Med tanke på hur skicklig han faktiskt är så känns det som om han har alla chanser i världen att landa ytterligare en medalj. Han har kapaciteten, och med lite tur på sin sida så kanske detta är året då han blir den äldste världsmästaren genom alla tider. En sak är i alla fall stensäkert, han kommer inte ge upp förens den rutiga flaggan viftas för sista gången.

2009 tilldelades Hancock (eller var delaktig i):

GP: Kvällens Klippa (x2), Kvällens besvikelse, Kvällens ”Vafan?” (x3), Kvällens ”Otursgubbe”

Vad finns det att säga om Emil Sayfutdinov som inte redan sagts? Hans debutsäsong i Grand Prix-serien var inget annat än historisk. Yngsta föraren någonsin och första ryssen, vinner sin första GP-tävling plus två till, skapar rubriker på alla sätt och vis och säkrar sin första VM-medalj. Redan från första tävlingen insåg man att en ny stjärna hade fötts. Det var ingen dans på rosor dock. Emil var inblandad i många kontroversiella situationer samt det numera klassiska sandlådekriget med Scott Nicholls. När han väl kom igång som han skulle fanns det hursomhelst få saker som kunde stoppa honom. Han var snabb som ljuset och hade ett öga för körning som många förare skulle döda för att få. Trots detta skulle jag vilja hävda att Emil hade två stora svagheter. Den första var en viss orutin. Många banor han kom till var helt nya och somliga av dem bemästrade han helt enkelt inte. Den andra var att han helt enkelt var lite för snabb för sitt eget bästa. Det hände många gånger att han slog av på ett väldigt udda sätt och man höll andan varje gång han skulle ge sig på en passering, då man inte visste om han hade riktig koll på cykeln eller inte. Hursomhelst kan man inte förneka att Emils debut var en succé på alla sätt och vis. Huruvida detta kommer fortsätta nästa år är väl snäppet mer tveksamt. Överraskningsfaktorn har dött av och fler förare har nu mer koll på vem Emil är och hur han kör. Sen undrar jag hur pressen kommer påverka honom nu när han officiellt är en stjärna, han är fortfarande mycket ung trots allt. Jag tror absolut att vi kommer se honom i topp fem, men är inte så säker på att han klättrar högre än tredjeplats. Och andra sidan så har han fullkomligt demolerat allt vad utvecklingskurva heter, så vem vet, han kanske tar sitt första guld redan i år.

2009 tilldelades Sayfutdinov (eller var delaktig i):
GP: Kvällens ”Klippa”, Kvällens ”Uppstudsare” (x2), Kvällens besvikelse, Kvällens ”Vafan?”, Kvällens ”Kom igen”, Kvällens ”Hero of the Day”, Kvällens ”Manchild”, Kvällens tabellvinnare
Övrigt: Årets fartåkare, Årets ”Snackis”, Årets ”Hjärtsnörp”, Årets stjärnskott

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>