Ett återseende, en komet och ett frågetecken

Man skulle kunna kalla många av årets wildcards förutsägbara, men det kan man då rakt inte göra om de förare som tog sig till årets GP-serie via kvaltävlingen. Med hela fyra förare som redan var med i Grand Prix 2009 på plats kändes det som upplagt för att vi inte skulle få något nytt blod i GP 2010. Därför var det smått chockerande när man läste att samtliga av dessa fyra hade misslyckats att komma i topp tre. Istället fick vi ett kärt återseende, en komet och ett stort frågetecken.

Jaroslaw Hampel hör hemma i GP-serien. Det har i alla fall familjen Persson hävdat ända sedan han föll ur den 2007, ett år då han missade hela tre tävlingar på grund av skada. Han har dock visat gång på gång att han hör till världseliten, något man ser årligen under lag-VM då han allt som oftast gör en fantastisk insats (framför allt 2009). Hampel har ännu inte slagit igenom helt i Grand Prix-sammanhang, detta till stor del tack vare en avvaktande och stundtals feg körning. På senare dagar tycks han ha blivit bekvämare på sin cykel och kör nu med mer bestämdhet, villighet att ge sig in i närkamper om det behövs men framför allt med ett självförtroende vi inte såg för ett par år sedan. Med detta i åtanke finns det en hel del som talar för att han 2010 äntligen kan etablera sig som en given GP-förare. Motståndet är stenhårt och ”Jarek” har inte riktigt övertygat än som soloförare, men det kan mycket väl ändras i år.

2009 tilldelades Hampel (eller var delaktig i):
GP: Kvällens ”Oj då”
Övrigt: Årets polack

Om det var en förare som kändes given i GP-serien så var det Chris Holder. När man tar en titt på hans meritlista och på hur bra han är så är det mycket lätt att glömma att han inte ännu har hunnit fylla 23. Trots det känns det som han är, och har varit, en av Australiens absolut främsta förare. Hans insatser i ligorna har varit mycket imponerande, inte minst när han kör för Lejonen och hjälper dem säkra SM-guld. Han utgör också tillsammans med Jason Crump och Leigh Adams spjutspetsen i det australiensiska landslaget. Få förare ser så säkra ut på sin cykel som vad Holder gör, inte ens de som har tio års mer erfarenhet, och hans utveckling går framåt i en rasande takt. Av alla wildcards och förare som kvalade in i år ser jag Holder som en av de hetaste kandidaterna till att vara med uppe i topp åtta, eller åtminstone ligga kring direktkvalificeringsstrecket. Han har potential redan nu, och med tanke på att han fortfarande utvecklas har han goda chanser att bli en given förare i GP-sammanhang. Inget är garanterat dock, och liksom för Tai Woffinden är det ett otroligt stort steg att ta när man går med i cirkusen. Om det är något som på allvar hotar Holder så skulle det vara att han blir överväldigad av hela sammanhanget. Om han kan upprätthålla fokus så har han alla möjligheterna i världen att göra en mycket bra debutsäsong.

2009 tilldelades Holder (eller var delaktig i):
Årets hedersomnämnande (Australien)

Magnus Zetterström var mer eller mindre uträknad när det var dags för GP-Challenge 2009. Efter en ganska ljummen insats i första kvalomgången i Motala (som jag, Mikael och Annika var på plats för att bevittna) så tog han sig vidare som siste man efter att Jonas Davidsson fått motorstopp på sista varvet, vilket gav ”Zorro” precis tillräckligt med poäng för att snuva Antonio Lindbäck på den sista biljetten. Väl i Coventry slog Magnus till som en blixt från klar himmel. Trots ett par riktigt läskiga vurpor stod han vid kvällens slut som segrare. Många speedwayentusiaster (inte minst jag själv) läste resultaten med hakan i golvet med en blandning av glädje, förvåning och tveksamhet. Varför denna tveksamhet? Därför att trots Zetterströms fantastiska insats i Coventry har jag svårt att se honom ha en realistisk chans emot många av de förare han nu ställs emot. Han har själv sagt att han kommer vara jättesist vissa tävlingar men också att han kommer slå till när man minst anar det. Detta tror jag kommer stämma rätt bra, även om jag tror det kommer vara ett antal fler tävlingar av den tidigare sorten. Magnus har också lagt ribban riktigt lågt och sagt att målet är att inte komma allra sist. Ett realistiskt mål i och för sig, men man får ändå hoppas att han siktar lite högre än så, att han faktiskt satsar på åtminstone topp åtta. Att komma dit må vara snäppet svårare, men jag hoppas innerligen att det är det han faktiskt eftersträvar. Det känns som om Zorro kan överaska åt vilket håll som helst, och att tippa honom kan bli näst intill omöjligt. Han är årets joker, det ska bli underhållande att se honom.

2009 tilldelades Zetterström (eller var delaktig i):

Årets hedersomnämnande (Sverige)

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>