Rätt man vann i slutändan!

Jaha, det var det hela. Grand Prix säsongen 2009 är nu över och vi kan officiellt konstatera att Jason Crump är den bästa australiensiske speedwayföraren genom tiderna. Han säkrade ikväll sitt tredje VM-guld och blir i och med det den första föraren från ”Down Under” som lyckas med detta. Stort grattis till Jason! Med tanke på hur hans säsong sett ut så kan man inte säga annat än att rätt förare vann.

Vi har dock en sista tävling att analysera, och även om det var lite mer drama än jag hoppats på så tycker jag ändå det var en godkänd tävling. Låt oss för sista gången i år dela ut utmärkelser till de som förtjänar dem!

Kvällens ”Klippa”: Det är faktiskt ganska svårt att hitta en tydlig klippa denna tävling, men jag sätter upp Sebastian Ulamek för första gången. Anledningen är att han i princip alltid är en ”underdog” och varje seger från hans sida är en glad överraskning. Han vann trots allt grundomgången, sin semifinal och tog sig upp på podiet för första gången i år. Han levererade helt enkelt ikväll och enligt mig var han den stabilaste föraren.

Kvällens ”Uppstudsare”: Jag hoppades att Leigh Adams skulle få en fin avslutningstävling och det fick han synnerligen. Han gjorde sin bästa tävling för säsongen och tog sig mot oddsen äntligen upp på pallen. Något många av oss hoppades på snarare än förväntade sig. Snygg avslutning, Leigh! Han gick synnerligen ut med flaggan i topp.

Kvällens besvikelse: Inte bra nog, Hans Andersen, helt enkelt inte bra nog. Hans snackade inför tävlingen om att han tänkte gå ut och vinna. Istället gick han ut gjorde en av, kanske till och med den, sämsta tävlingen han gjort på hela säsongen. Det har varit ett trögt och tungt år för den folkkära dansken, men han måste helt enkelt hitta ett sätt att komma upp på en högre lägsta nivå, för det här räcker inte. Bättre lycka (om ett wild card tillåter) nästa år!

Kvällens tabellvinnare: Återigen slog Rune Holta speedwayvärlden med häpnad genom att i princip köra en hel säsong på en handfull tävlingar. Kvällens insats sköt upp honom till sjua totalt, något man nästan trodde var omöjligt med tanke på hur han inledde säsongen. Rune må vara osäker på om han ska köra nästa år, men han kan ändå se tillbaka på säsongen och konstatera att hans uppklättring genom tabellen har varit något alldeles extra.

Kvällens tabellförlorare: Hans Andersen dyker här upp igen, den här gången tillsammans med Fredrik Lindgren. Det krävdes inte från Andersens sida för att hålla sig kvar i topp åtta, men tyvärr tycktes alla hans konkurrenter ha en hyfsad kväll och han kunde inte hoppas på att någon annans olycka skulle skjutsa honom uppåt. Lindgren hade ungefär samma story. De närmaste konkurrenterna fick till det och Fredrik hamnade på samma plats som förra året. Surt, men tyvärr självförvållat.

Kvällens ”Vafan”: Gollob utanför finalen i Bydgoszcz? Högst oväntat. Ledsen om jag hypade upp det för mycket igår, men jag trodde verkligen att det hela skulle bli annorlunda.

Kvällens insats: Jag får ge den här till Leigh Adams. Att gå in i en tävling han inte har något att vinna i och göra en fenomenal tävling är inget annat än imponerande. Han tog vara på sin sista tid på den största speedwayscenen i världen och förvaltade den lilla tid han hade kvar på bästa möjliga sätt. Starkt gjort får jag säga.

Kvällens trend: Överlag verkar det ha varit rätt ont om material på banan, något som inte är allt för vanligt på den här banan. Kanske inte var så illa som det såg ut, men jag kände inte riktigt igen Polonia Stadium ikväll.

Kvällens uppsving:
Efter ett par riktiga bottennapp fick äntligen Ulamek till det. Han kom fortfarande långt ner i tabellen men kvällens insats tog honom ändå upp ett par placeringar. Han visade att han har trots allt en del att ge i GP-serien, något vi tyvärr inte sett på ett tag från hans sida. En imponerande avslutning minst sagt.

Kvällens ”Kom igen!”: Om Nicki Pedersen är en gnällspik så är Tomasz Gollob en riktig tjurputte. Sällan har man sett någon bete sig så barnsligt och tjurigt ute på banan. Jag vill hävda att den första kollisionen med Nicki var Gollobs eget fel då han veck in väldigt skarpt och satte Nicki ur balans. Så där tyckte jag inte Gollob hade något att klaga på. Att sedan helt stanna, parkera cykeln på startlinjen och gå därifrån när han tyckte han blev för hårt åtgången är inte bara fruktansvärt osportsligt men också sjukt barnsligt. Visst, det var hårt kört från Nickis sida, men inte för hårt, framför allt eftersom Gollob uppenbarligen kunde hålla sig kvar på cykeln. Vi visste sedan innan att i sina värsta stunder kan Gollob vara ordentligt tjurig och stundtals nästan lite divig, men jag får ju säga att detta var bland det lägsta jag sett på länge.

Kvällens ”Sten”: Ännu en gång dyker Hans Andersen upp i ett inte allt för smickrande sammanhang. Den här gången sitta han i samma sänkta båt som Chris Harris. Bägge dessa herrar slutade på ynka tre poäng var. Ett minst sagt trist sätt att avsluta säsongen på.

Kvällens ”Oj då”: Såg i statistiken efter tävlingen att detta inte är ett år som Storbritannien kommer se tillbaka speciellt glatt på. Scott Nicholls slutar klart sist i tabellen och Chris Harris ramlade till slut ner till näst sista plats. Inte nog med det, men de är de enda permanenta förarna som aldrig nått en final. Deprimerande statistik och ett tydligt tecken på att speedwayscenen i Storbritannien inte är den allra vackraste i nuläget. Ska bli intressant att se vilka förändringar som kommer göras nästa säsong, då något måste ändras om britterna ens vill ha en chans att vara med i toppen.

Kvällens glädjeämne: Efter många frågetecken så får jag säga att det är förbannat kul att se Crump äntligen ta sitt guld. Jason sa själv att det såg mäkta mörkt ut, framförallt efter att han ådragit sig skadan och att han var osäker på om han ens skulle kunna köra mer i år. Hade han förlorat guldet i ett så här pass sent skede hade det varit helt förkrossande för honom och fruktansvärt jobbigt att behöva se. Så att han äntligen fick höja pokalen som han var så värd var riktigt kul att se, framför allt när karln själv verkligen strålar av lycka, lättnad och värdighet.

Kvällens ”First!”: Vi hade Nickis första GP-seger för året, Gollobs första ”shitfit”, Ulameks första final och pallplacering, Adams första pallplacering för året, första finalen utan varken Crump, Sayfutdinov eller Gollob och sist men inte minst: första australiensaren med tre VM-guld.

Det har varit en minst sagt speciell säsong i år, det tror jag vi alla kan enas om. Den har stundtals varit spännande och medryckande och stundtals nästan tråkig och ointressant. Oavsett känns det som en sådan säsong man kommer minnas ett bra tag framöver. Det har varit ett rent nöje att få vara med och dokumentera den här på bloggen och jag hoppas verkligen att ni fått ut något nöja av att läsa den under säsongen som gått. Stort tack till alla som hängt med, läst och kommenterat!

Tro dock inte att vi har för avsikt att sakta ner bara för att säsongen nu i princip är över! Nu börjar eftersnacket, och vi har en hel del av det planerat. Personligen tänker jag göra en ”prisutdelning” lik de jag gjort för varje GP, fast för hela säsongen som gått. Vi kommer även ta upp årets danskar, svenskar, britter, australiensare och polacker. Efter det tar vi en titt på de individuella GP-förarna och vad de åstadkommit under året, samt en blick tillbaka på Elitserien 2009 och vad lagen där lyckades med. Målet är att få upp ett inlägg varannan dag med start på måndag, då vi ska utse årets danskar. Förhoppningsvis ska det hjälpa er ta er igenom den abstinens som nu väntar, i alla fall fram till att DVD:n med årets tävlingar släpps. :)

Tack för en härlig Grand Prix säsong!

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>