Vetlanda; Alltid otur i fel läge

För andra året i rad har Elit Vetlanda fått se sig utan ett guld och denna gång nådde de inte ens final. Som bekant blev de ganska tilltvålade av Vargarna i tisdags och hade ikväll chansen att inför hemmapubliken ta ikapp det försprång Vargarna hade och köra sig in i finalen. Så blev det dock inte, och liksom förra året vill jag hävda att avgörandet fälldes tack vare att Vetlanda var redigt handikappade från början till slut.

Jag vill först och främst säga att jag inte tar något från Vargarnas insats. De har imponerat ordentligt under andra halvan av säsongen och har synnerligen levererat på alla cylindrar. Dock kan man inte komma ifrån att Vetlanda var redigt vingklippta som en följd av skador. Spjutspetsen och lagkaptenen Jason Crump är det absolut märkbara bortfallet. Han har varit Vetlandas nyckelfigur ända sedan första matchen och har bidragit dels med en uppsjö poäng och med ett starkt ledarskap. Det säger sig självt att det var långt ifrån god timing att han skulle bli skadad just nu. Liksom förra året när Lee Richardson blev skadad inför finalen så känns det som om luften går ur stora delar av laget, den tidigare tydliga självklarheten i körningen försvinner helt i vissa förare. Dock hade man ett hopp om att motverka detta aningen i och med att man satte in Martin Vaculik förra veckan. Han började kanonbra och såg ut att vara just vad laget behövde för att kunna ta sig vidare. Ett par dagar senare blev han fullkomligt mosad och kommer inte kunna tävla på ett halvår. Som pappa sa, det gjorde verkligen ont att läsa just den rubriken, få saker hade i det läget kunnat vara värre.

Just oturlig timing med skador tycks vara Vetlandas eviga stigma. De lyckas hålla sig hela och friska i princip hela säsongen, men i de få matcherna där de verkligen måste vinna så tycks de aldrig kunna ställa upp med sin starkaste trupp. Jag kan inte skaka av mig känslan att om de hade kunnat använda alla sina bästa förare, samt Vaculik för att fylla det hål Peter Ljung ständigt tycks lämna, så hade troligen semifinalen sett annorlunda ut och således också finalen. Återigen, jag säger inte att Vargarna inte förtjänar sin finalplats, de fick den inte gratis och är väl värda den. Vad jag däremot säger är att Vetlandas otur spelade dem i händerna fint.

Cred dock till de Vetlanda förare som trots allt höll klass ändå. Jaroslaw Hampel, Lee Richardson och Patrick Hougaard körde alla riktigt fint, trots att de hade varsin nolla. Thomas H Jonasson körde godkänt även om det tog ett bra tag för honom att komma igång. Miskowiak tycker jag man får ha överseende med. Inryckt i sista sekunden till en bana han inte är allt för bekant med, man kan inte ha några större krav på honom i ett sådant läge. Snarare ska man tacka honom att han ställde upp överhuvudtaget. Sebastian Aldén däremot tycker jag underpresterade. Visst, vi väntar oss inga poänghögar, men mer än en från reservplats tycker jag allt man kan kräva. Som jag sa om Andreas Jonsson i den första kvartsfinalen, inte rätt läge att ha en dålig dag på jobbet.

Synd att Vetlandas säsong skulle sluta på det här sättet, att återigen inte kunna ge allt på grund av skador som inträffar vid absolut värsta tänkbara tillfälle. Antar att allt man kan göra nu är att tacka för en underhållande säsong från deras sida och önska dem lycka till nästa år.

Vi har nu en högst intressant final att se fram emot. Jag får ju erkänna att jag inte hade denna final ens på kartan när jag tippade i början av säsongen och jag tror inte jag är ensam. Lejonen mot Vargarna, de två lagen som är de färskaste i Elitserien, de två lagen som bevisat att det går att göra en fantastisk debutsäsong (eller comeback om man så vill). De sätter en fruktansvärt hög ribba för alla kommande lag och visar att det lönar sig att koma in och vara ambitiös men realistisk, att det går att överträffa förväntningar om man spelar sina kort rätt. Jag tror den här finalen kommer bli något alldeles extra och förhoppningsvis mer underhållande än det vi såg förra året. Att lagens banor är som dag och natt gör bara det hela ännu intressantare då bägge lagen kommer tas ut ur sin trygghetszon och tvingas ge sig på banor där det andra laget har en klar fördel. Anpassnings förmåga tror jag kommer bli det mest fundamentala i kampen om guldet.

Ikväll säger vi grattis till Vargarna och Lejonen och tack och adjö för i år till Vetlanda och Indianerna. Hoppas vi ses även nästa år.

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>