Efter GP 2010: Andreas ”AJ” Jonsson

I början av säsongen 2010 deklarerade Andreas Jonsson att hans mål i GP var att placera sig i topp 3 i totalen. Så blev det ju som bekant inte alls. Under stor del av säsongen var han inte ens i topp 8. När snaran drogs åt på skarpen i oktober lyckades han skärpa sig och vinna den avslutande GP-tävlingen i Bydgoszcz. Tur för honom att Gollob hade brutit foten, säger jag bara. Segern i Bydgoszcz drog upp Andreas såpass att han slutade på 9:e plats i tabellen, endast en poäng utanför topp 8. Den här segern i elfte timmen gav honom ett personligt wild card till GP 2011.

Andreas Jonsson, också kallad AJ, är fortfarande ung, precis fyllda 30. Ändå har han varit med ett bra tag i toppsammanhangen. Fram till och med 2009 skötte han sig oftast bra, körde ofta i fältet precis under den absoluta toppen. Men 2010 var det något som inte stämde. Resultaten kom inte alls så självklart som förr om åren. Den som verkade mest förvånad över det hela var Andreas själv. Han hade ju gjort som han alltid brukade göra och plötsligt fungerade det inte. Redan under försommaren bestämde sig Andreas för att allting berodde på att hans motorer inte gick som de skulle. Den uppfattningen höll han sedan konsekvent fast vid under resten av säsongen. Olof har tagit upp det här i ett antal inlägg, och han har även delat ut utmärkelsen ”Årets tröttaste ursäkt” till SVT:s kommentatorer som i samband med en usel AJ-prestation uppgivet yttrade: ”Men motorerna skulle ju vara fixade den här gången!” Andreas motorer blev en följetong.

Andreas Jonsson är den i särklass mest ”materialorienterade” föraren i speedwaytoppen. Reflexmässigt hänvisar han till cykeln när han kör dåligt. Intervjuare som försöker fråga om eventuella andra orsaker till uteblivna resultat möts av kalla handen. Andreas vill tydligen inte alls tänka ”outside the box”, vilket får honom att framstå som ganska gammalmodig. För när förarna i speedwayens absoluta toppskikt har förstått att man måste skärskåda hela sitt upplägg och hela tiden förbättra detaljerna, då hamnar en man som Jonsson ohjälpligt på efterkälken. Att t ex jobba med det mentala har han kategoriskt avvisat vid ett antal tillfällen. Jag tror inte att Andreas Jonsson i och för sig är rädd för förändringar. Men jag tror att han inte VILL göra den arbetsinsats som krävs för att eventuellt kravla sig upp det där sista steget till toppen.  Jag tror att han tycker att det ska kunna gå ändå. Mycket ”jag tror” här. Och det handlar inte om mer än en känsla jag har. Hoppas innerligt att jag har fel, för jag unnar AJ att lyckas fullt ut. Men med sin nuvarande attityd kommer han inte att nå dit.

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>