Så var det dags att säga farväl till en av de bästa GP-säsongerna genom alla tider

Nog för att man hade höga förhoppningar inför årets GP-serie, men jag tror inte det var många som trodde att den skulle bli så fantastisk som den faktiskt varit. Till skillnad från 2009 så var faktiskt varje tävling riktigt underhållande, banorna var i princip alltid kanonbra, förarna bjöd upp till grymt bra (ibland till och med sagolik) körning, tabellen rördes om efter nästan varje omgång och nästan bäst av allt; vi fick se hela åtta olika vinnare! Faktum är att den enda som lyckades vinna mer än ett GP var den nye världsmästaren Tomasz Gollob, vilket ger en indikation på hur tufft motståndet faktiskt var i år. Låt oss ta en titt på vilka förare som stod ut under detta magnifika års sista tävling.

Kvällens ”Klippa”:
För första gången ska jag inte ta det uppenbara och sätta vinnaren här. Istället sätter jag här Nicki Pedersen, som höll toppklass ända fram till semifinalerna, där han föll igenom ganska ordentligt. Fram tills dess hade han dock bara tagit tvåor och treor, något som ingen annan förare kunde skryta med. Som sagt, han vann inte och tog sig inte ens till final, men jag fick i alla fall känslan av att Nicki var den som var stabilast på sin cykel.

Kvällens ”Rauk”:
Man kan dock inte förneka att Andreas Jonssons vinst var en ordentlig bedrift. Han lyckades verkligen kliva fram när det egentligen var för sent och visa att han fortfarande kan (ibland). Efter ett antal förhållandevis bleka insatser var det kul att se att Jonsson fortfarande kan få till en hel tävling. Huruvida det kommer ge honom något wildcard nästa år återstår att se, men man kan inte säga annat än att han gjorde precis det som behövdes för att imponera på arrangörerna.

Kvällens uppstudsare: Även här får jag säga Jonsson. Kolodziej hade varit en given kandidat om inte annat, men faktum är att de flesta verkade ha högre förhoppningar på honom än på Jonsson, vilket gör att Jonssons seger sticker ut ytterligare. Som sagt, efter en serie ganska mediokra resultat kom denna segern verkligen som en överraskning för de flesta av oss. Överraskande, men också mycket glädjande.

Kvällens outrusgubbe: Även om han redan hade säkrat sitt guld så var det riktigt synd om Tomasz Gollob. Det är inte svårt att tänka sig att detta var den tävlingen han hade sett fram emot mest på hela året, så det var riktigt surt att han inte kunde få köra klart den. Oavsett detta tror jag i och för sig att det inte fanns någon annanstans i världen där han hellre hade krönts till världsmästare än i just Bydgoszcz, så det var inte ”genomilla” i alla fall.

Kvällens besvikelse: Man hade hoppats att Jarek Hampel skulle bli lite extra pumpad inför den här tävlingen. Dels skulle han ha en klack av magnitud bakom sig samt att ett bra resultat skulle ha hjälpt honom säkra ett silver, vilket skulle bli hans första GP-medalj. Men så blev det inte, sex poäng skrapade han i hop i sitt sista GP-framträdande för året. Tacksamt nog spelade visa andra resultat honom i händerna…

Kvällens flopp: Om Hampel var besvikelsen i lördags så tycker jag Jason Crump stod för floppen. Man hade kunnat tro att han liksom Hampel skulle bli extra tänd med ett silver inom räckhåll. Dessutom trodde man ju att i och med det att Gollob fick kliva av att Crump skulle ta chansen att roffa åt sig så många poäng det bara gick. Lägg där ytterligare till att han nu kört ett stort antal GP:n och ligamatcher på den här arenan, vilket borde ha gett honom den erfarenhet han behövde. Men liksom Hampel slutade han på sex poäng och missade således det silver han hade inom räckhåll. Det var inte alls en så tung flopp som vi sett andra förare göra under året, men en liten flopp tycker jag ändå att det var.

Kvällens sten: Kenneth Bjerre lyckades prick in två i rad på denna inte allt för charmiga placering. Även om Gollob tog en poäng mindre (tre, jämfört med Bjerres fyra) så tycker jag man får ha i åtanke att Gollob endast genomföre ett helt heat medan Bjerre genomförde fem. Således tycker jag att det var Bjerre som stod för kvällens plattfall.

Kvällens insats: Vi sätter Andreas Jonsson även här då han lyckades klämma en vinst i ordentlig uppförsbacke. Jag ska vara helt ärlig, jag trodde inte han hade kapacitet att vinna ett GP med sin nuvarande form, men vi tvivlare fick svar på tal ordentligt. En kanoninsats mot alla odds helt enkelt.

Kvällens trend: Ren och fin körning! Det var ett tag sedan vi hade ett GP utan en enda vurpa men det fick vi se i lördags. Riktigt skönt tycker jag att säsongen fick avslutas på ett schyst och sportsligt sätt.

Kvällens tabellvinnare: Här sätter jag Jarek Hampel och Rune Holta. Hampel lyckades trots en dålig tävling hålla fast vid sin silvermedalj tack vare att Crump inte heller hade en speciellt bra kväll. Så man kan inte säga annat än att det lilla försprånget han hade verkligen gav honom den lilla fördel han behövde. Holta hamnar här för att han genom ett bra avslutningsresultat lyckades svinga sig upp till fjärde plats i sammandraget. Detta är det klart bästa resultatet han någonsin åstadkommit och bör ge honom ännu mer motivation att överträffa detta nästa år, nu när han ser att han har kapacitet att vara med och slåss om medaljer.

Kvällens tabellförlorare:
Vi hittar här inte bara en utan två danskar. Kenneth Bjerre har sakta men säkert trillat ner genom tabellen ända sedan Göteborg och i slutändan föll han från första till sjunde plats, vilket gör att han höjde sig totalt med en placering jämfört med ifjol. Inte allt för imponerande för någon som tänker sig bli världsmästare redan nästa år. Den andra förloraren var Hans Andersen. Efter förra året sa han att han inför i år hade lokaliserat vad som gått fel och rättat till det tills i år. Om detta var sant så var det inte en allt för imponerande lösning då han föll två placeringar jämfört med 2009, ner till tolfte plats. De enda han lyckades slå var två GP-debutanter, varav en inte ens är 21 år gammal än och en förare som inte ens genomfört tre hela tävlingar. En kanontävling hade tagit Hans upp i topp åtta, men som det blev så tog han ytterligare ett steg bakåt i sin GP-karriär, som troligen kommer göra ett uppehåll nästa år vare sig Hans vill eller ej.

Kvällens uppsving: För fjärde gången i detta inlägg dyker Andreas Jonsson upp. Detta var hans andra final för hela säsongen (han har faktiskt inte varit i en sedan Göteborg, och det var i maj), så att faktiskt nå dit och dessutom lyckas vinna den var sannerligen ett steg i rätt riktning. Synd bara att det kom lite för sent. Oavsett så var det ett uppsving som hette duga.

Kvällens glädjeämne: Som jag sa tidigare; att vi fick avsluta säsongen med en fin tävling utan några skador eller kontroversiella incidenter. Helt enkelt, en trevlig avslutning till ett bra speedwayår.

Kvällens ”First!”: Jonssons första GP-seger i år, Hampels första medalj,första gången vi hade ett wildcard på pallen och första finalen utan Gollob, Crump eller Hampel.

Jaha, det var det hela. Jag har öst beröm över årets GP-serie och jag har inte för avsikt att sluta än. Det har verkligen varit ett rent nöje att se få skriva om tävlingarna då det alltid fanns något positivt att säga. Varje tävling har känts unik på sitt sätt och de har verkligen hållit en standard vi inte sett i GP-sammanhang på ett par år nu. Som det sades i SkySports studio under årets första tävling; vi har nästan hunnit glömma hur riktig Grand Prix-speedway ska köras. Helt enkelt, detta har varit ett av de bästa GP-åren genom alla tider och det klart bästa jag har följt. Tack för gott sällskap, speedwayvänner, jag hoppas vi hörs igen när motorerna drar igång igen i april.

Nu ger vi oss in i den mörkaste delen av året, mörkaste på många sätt och vis. Speedwaysäsongen må i princip vara över, men det innebär inte att Speedways kommer vila. Nu börjar nämligen det jag sett fram emot i princip sedan säsongen började; det är dags för en andra omgång av ”Årets”. Under kommande månader kommer vi diskutera vad som var bästa, bra, dåligt och sämst med året som gått, både förare och allt runt omkring. Vi drar igång nästa vecka med att titta på toppar och floppar från de olika länderna (Polen, Sverige, Danmark, Storbritannien, Australien, Ryssland och ”Övriga”) för att sedan gå vidare till att dela ut utmärkelser, bra och dåliga, till förare, lag, ledare och många andra. Efter det är det tänkt att vi ska gå igenom de olika förarna i GP-serien, dels de som kört i år men inte kommer vara med 2011, samt de som utgör nästa års startfält (förhoppningsvis vet vi vart wildcarden har gått vid det här laget). Vi ska sammanfatta förarnas 2010 samt blicka framåt och spekulera vad framtiden kan tänkas hålla för dem. Så som sagt, säsongen må ha saktat ner, men det kommer inte vi göra! På återseende nästa vecka!

1 comment to Så var det dags att säga farväl till en av de bästa GP-säsongerna genom alla tider

  • Kristian

    Vill bara tacka er som skriver här, ni verkar vara oerhört inbitna och kunniga speedwayfans som brinner för sporten, vilket verkligen värmer.
    Hoppas ni tittar in på speedwaydepån någon gång, om ni har lite tid över förstås :)

    Med vänlig hälsning
    Kristian

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>